2014
Okej då, bara för att jag tycker sånt här är skoj!!
Gjorde du något iår som du aldrig gjort förut?
Jaa, det gjorde jag! Jag åkte skidor för första gången i mitt liv, å det var en rolig upplevelse som jag garanterat kommer att göra igen.
Jag klättrade också för första gången, å jag va grym!!
Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte fall jag hade några nyårslöften..förutom att vara snäll, och det har jag varit :)
Blev någon/några av dina vänner föräldrar iår?
Angelica
Dog någon som stod dig nära iår?
Njae, min älskade mamma dog en månad innan 2014 började.
Vilka länder besökte du ?
Frankrike (Paris), Spanien (barserlona)
Är det något du saknat under 2014 som du vill ha mer av 2015?
Lite mer utmaningar hade vart kul, äventyr!!
Vilket datum från 2014 kommer du alltid komma ihåg?
Jag kommer alltid att bära med mig våran resa till Paris och även barserlona i mitt hjärta. Det är två helt fantastiska platser som jag och Christoffer fått uppleva tillsammans ! Vi är också väldigt bra på att ta vara på fina sommardagar med att gå på picknick, de dagarna är också värda att minnas.
När jag, nille å nattis va i Halmstad, vilken dag!!
Vad var din störta framgång under 2014?
Det va när jag slutade på naked juicebar efter att ha jobbat där i fyra år, och bestämde mig för att börja skolan igen.Succé!!
Största misstaget?
Jag har säkert gjort många misstag, men inget som jag kommer på just nu!
Har du varit sjuk eller skadat dig iår?
Efter parisresan så fick jag lunginflammation och var väldigt sjuk ett tag, men annars har mitt immunförsvar kämpat på bra tycker jag!
Bästa köpet?
Kamera
Vad spenderade du mest pengar på under året?
Shopping och resor!!
Gjorde något dig riktigt glad?
Det är mycket som gör mig riktigt glad, mina fina vänner å Christoffer!
En morgon när jag kom till jobbet, trött å osugen stod det blommor där till mig, och en fin lapp från Bella, det gjorde mig sådär löjligt glad!
En annan dag hade min kille köpt blommor till mig och min favorit chokladboll, då blev jag så glad att ja börja gråta!! Och igår kom en kompis hem till mig med blommor, choklad och ett brev, det gjorde mig också EXTRA glad!! Sen får jag ofta fina sms av mina vänner som beskriver hur viktig jag är för dom, det gör mig glad!
Vilka låtar kommer du alltid förknippa med ?
Hearts on fire, bonfire heart, how Long Will i Love you, thinking out loud, mm.
Var du gladare/ledsnare iår än förra året?
Jag var nog ledsnare iår pågrund av min saknad efter mamma, vissa dagar har varit otroligt kämpiga. Men jag har också varit glad!!
Vad önskar du att du hade gjort mer av iår?
Skrivit mer.
Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Ingenting, tänkte skriva ätit godis, men äsch, jag gillar ju det!
Hur tillbringade du julen?
Tillsammans med min familj och avslutade på bästa sätt hemma med Christoffer!!
Blev du kär iår?
Nej, det blev jag för 3 år sen idag på pricken <3
Favoritprogram på tv?
Lätt, bonde söker fru och ensam mamma söker! Älskar kärlek!
Bästa boken du läst iår?
Också lätt, livet efter dig, och förr eller senare exploderar jag! Läs dom!!
Största musikaliska upptäckten?
Melissa horn kommer alltid vara alla års bästa artist!
Något du önskade dig på din födelsedag som du fick?
Min födelsedag? De va längesen! Jag fick chokladbollar på sängen till frukost!! Å så fick jag grönt kort i klättring. Han är otroligt påhittig å skämmer alltid bort mig på födelsedagar å julafton!
Något du önskade dig men inte fick?
Det har jag svårt att tro ;)
Vad gjorde du på din födelsedag iår?
Christoffer och jag va hos mamma på graven, vi va en stund ute i solen, vi bakade två olika tårtor, sen kom min fina familj och Nicole på kalas, och på kvällen badade vi i Vättern!Succé att vara ett sommarbarn!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej, man får vara tacksam för allt man har!
Hur skulle du beskriva din stil 2014?
Jag har ingen stil, kläder efter väder typ!!
Vad fick dig att må bra?
De människor som lyssnar, bryr sig, kramas och ger mig energi.
Vem saknade du?
Min mamma!
Dem bästa nya människorna du lärde känna?
Har ett gäng i skolan med nya människor jag håller på att lära känna, men bäst är lirie!! :)
Mardrömmar
Efter en natt full av mardrömmar är jag helt slut! Å så skola på det, känner mig som en zombie.. Har gått upp, klätt på mig, ätit Frulle, borstat tänderna, och lagt mig under täcket ingen, här ligger ja å väntar in tiden tills jag måste springa till skolan! Om exakt 3 minuter :)
American history X
Jag har sett många bra, givande filmer det senaste! Juryn, a time to kill- så himla himla bra å fin film!!
Sen såg jag å Christoffer en film som hette frukostklubben häromdagen, i den filmen va budskapet bättre en filmen, men en tankeställare film! Och nu ikväll har jag kollat på en film som heter american history X, som handlar om hatet mellan svarta och vita! En fantastisk film! Den fyllde mig men så mycket känslor, som jag nu har svårt att få ut i text, så se den! 
ÄLSKAR FILMER SOM GÖR MIG TILL EN BÄTTRE MÄNNISKA!!
November
Baby its cold outside!!
Detta är en riktig skitmånad, mörkrets månad, även sorgens månad!
Man får göra allt man kan för att vara ett ljus i varandras liv !!
Det sägs att ensam är stark, de må hända..men tillsammans är man starkare!! Och ibland känner man inte ens för att vara stark, då kan någon annan vara stark åt än :)
Ikväll har jag lagat tacopaj, tänt massa ljus i vårt mysiga hem, å nu väntar jag på att Christoffer ska komma hem, sätta sig jämte mig under filten å kolla på nån kul film å äta :)
Skola imorgon , efter en veckas lov!:) 
Det har varit en känslostark helg, men så vacker med alla tända ljus, finaste jag vet! Är SÅÅ glad för att jag har en kille som vill titta på ljusen med mig :)
Så har vi varit på linneas grav , det är så fint där!! Även mamma har vi varit hos <3
Happy monday
Godmorgon måndag och välkommen höstlov , inser att jag är lite bortskämd med dehär lovet, men inget mig emot! Jag har nämligen ändå en massa att stå i, dels ett hem att hålla rent och strukturera upp (jag har en förmåga att knöla in mer saker i ett skåp än vad som får plats) sen har jag en himla massa läxor att göra också.. Så jag ska nog kunna fördriva tiden :)
Har dessutom haft en väldigt bra helg, i fredags var jag hos naprapaten och även på arbetsintervju.. På kvällen kollade jag å Christoffer på the walking dead , i lördags gjorde jag högskoleprov typ hela dagen och på kvällen åt vi god mat å såg på så mycket bättre :) igår åt vi mysig Frulle å kollade på film, sen åkte vi och tittade på tennis med linkan!
Ikväll kör vi 3 bodypump , det ska bli ett sant nöje!! 
Stay strong
Jag har gått i skolan i typ två månader nu, det är kul.. Jag lär mig väldigt mycket och jag gillar att lära mig saker -kunskap är makt. Men det är även svårt att vara i skolan, att ständigt vara omringad av en massa människor, särskiljt när jag nu är väldigt "känslomässigt rubbad" folk pratar utan respekt för andra människor, slänger ur sig saker utan att tänka sig för. Så säger någon nått som gör ont, tänk er att ni har ett sår, som det sitter ett plåster över, som sitter så hårt så det gör svinont att dra bort plåstret.. Å 1 2 3 , drar man bort det..så har såret inte läkt utan börjar störtblöda!! Ungefär SÅ känns det när någon säger nått man inte vill höra, plus att man ska dölja att det blöder! 
Under de senaste veckorna har det tagits upp ämnen i skolan som verkligen rört om i grytan på mig, glömda tankar och känslor som letat sig fram till ytan igen.. Sårskorpor som pillats upp!
Take me into your loving arms
Jag är en känslomänniska. Jag har otroligt lätt för att bli ledsen, arg, glad, sårad, berörd osv. Jag styrs av mina känslor och jag gör också mina val därefter. Jag reagerar ofta starkare på saker än andra. Och jag har lätt för att känna empati och förstå andra människor.
Jag har ett väldigt starkt trygghetsbehov! Att ha nånstans där jag kan känna mig trygg är otroligt viktigt för mig. Trygg i ett hem, trygg i en annan människa! Trygghet för mig innebär att jag kan vara mig själv och ändå veta att jag är älskad. Att kunna säga saker utan att vara rädd för att låta dum. Veta att jag är någorlunda fin även när jag är nyvaken och att bullen på min mage inte spelar någon roll!
-jag är beroende av mina närmaste!
Jag har ett stort behov av att känna mig trygg och omhändertagen , samtidigt som jag gärna tar hand om andra. Det är viktigt för mig att de i min omgivning mår bra och har det som de behöver. Jag lyssnar gärna, ger råd om jag har några. Jag gillar att pyssla om, hjälpa den som är trött! Laga kvällsmat till Christoffer om han inte orkar, sen när jag får krypa upp som en liten prinsessa i hans trygga famn känns det otroligt bra. Jag vill att man ska hålla ihop!!
Jag är en romantiker. Älskar allt som har med kärlek att göra, kan försvinna in i kärleksfilmer en hel kväll. Kärlek är så stort, och inspirerande .kärlek är för mig meningen med livet. Att älska en annan människa och våga sig älskas tillbaka! Men måste kärlek alltid vara fint? Måste det alltid handla om blommor och choklad? Nej.. Kärlek är också svartsjuka och smärta, och även om svartsjuka är min värsta känsla, så finner jag även en charm i det hela! Man är ju bara rädd för att förlora det käraste man har. Eller jag vet inte, ångrar mig kanske..svartsjuka gör ont! Är jag svartsjuk? Ja det är jag! Det anses som något fult, de vet jag..men jag tänker inte förfina mig själv på något vis. Dock håller jag det mer ofta inom mig än att visa det.
Jag älskar att pussas! Och jag har ett väldigt bra minne!
Jag har en tendens att klamra mig fast i det historiska , hur jag och Christoffer träffades, vad vi gjorde, vad vi sa, vad vi skrev i våra sms är väldigt viktigt för mig. Datum har alltid vart speciellt för mig. Sen har det tagit mig några år att iallafall (försöka) acceptera att datum inte är lika viktigt för andra. Jag minns ofta till och med tid :)
Och jag ser gärna tillbaka på det!
Jag är en mjuk människa. Men känsligheten och sårbarheten gör ibland att jag sluter mig , inom mitt skal! och jag förstår att det gör det jobbigt för min omgivning. Och även för mig själv, då jag vill bli förstådd, men ändå inte släpper in. Jag behöver öva på det!
Egentligen är det inte konstigt att jag stänger ibland, jag har vart stängd nästan hela mitt liv. Burit på massa hemligheter ända sen jag var ett litet barn.. - jag är öppen också!!
Mina sinnesstämningar växlar snabbt! Och det är jobbigt. Ibland är det svårt att hänga med själv. Nästan lite frustrerande. Och även svårt för mina närmsta..
Jag anses en aning överkänslig! - jag vet att jag är överkänslig. Jag blir ändå ledsen när någon säger det till mig.
Närhet är oerhört viktigt för mig. Det har faktiskt hänt flera gånger i mitt liv att jag börjat gråta, bara för att få komma in i den där trygga kärleksfulla famnen. Som ett barn!
Dethär är jag, Christine Elisabeth Nilsson, och det har tagit mig många år att komma fram till hur jag är, vem jag är och varför jag är som jag är!! Vissa sidor är såklart bättre än andra.. Men jag är en fantastisk människa, och allt har spelat roll i mitt liv för att få mig dit jag är idag! Jag förtjänar det bästa, precis som alla andra!!
Jag har ett väldigt starkt trygghetsbehov! Att ha nånstans där jag kan känna mig trygg är otroligt viktigt för mig. Trygg i ett hem, trygg i en annan människa! Trygghet för mig innebär att jag kan vara mig själv och ändå veta att jag är älskad. Att kunna säga saker utan att vara rädd för att låta dum. Veta att jag är någorlunda fin även när jag är nyvaken och att bullen på min mage inte spelar någon roll!
-jag är beroende av mina närmaste!
Jag har ett stort behov av att känna mig trygg och omhändertagen , samtidigt som jag gärna tar hand om andra. Det är viktigt för mig att de i min omgivning mår bra och har det som de behöver. Jag lyssnar gärna, ger råd om jag har några. Jag gillar att pyssla om, hjälpa den som är trött! Laga kvällsmat till Christoffer om han inte orkar, sen när jag får krypa upp som en liten prinsessa i hans trygga famn känns det otroligt bra. Jag vill att man ska hålla ihop!!
Jag är en romantiker. Älskar allt som har med kärlek att göra, kan försvinna in i kärleksfilmer en hel kväll. Kärlek är så stort, och inspirerande .kärlek är för mig meningen med livet. Att älska en annan människa och våga sig älskas tillbaka! Men måste kärlek alltid vara fint? Måste det alltid handla om blommor och choklad? Nej.. Kärlek är också svartsjuka och smärta, och även om svartsjuka är min värsta känsla, så finner jag även en charm i det hela! Man är ju bara rädd för att förlora det käraste man har. Eller jag vet inte, ångrar mig kanske..svartsjuka gör ont! Är jag svartsjuk? Ja det är jag! Det anses som något fult, de vet jag..men jag tänker inte förfina mig själv på något vis. Dock håller jag det mer ofta inom mig än att visa det.
Jag älskar att pussas! Och jag har ett väldigt bra minne!
Jag har en tendens att klamra mig fast i det historiska , hur jag och Christoffer träffades, vad vi gjorde, vad vi sa, vad vi skrev i våra sms är väldigt viktigt för mig. Datum har alltid vart speciellt för mig. Sen har det tagit mig några år att iallafall (försöka) acceptera att datum inte är lika viktigt för andra. Jag minns ofta till och med tid :)
Och jag ser gärna tillbaka på det!
Jag är en mjuk människa. Men känsligheten och sårbarheten gör ibland att jag sluter mig , inom mitt skal! och jag förstår att det gör det jobbigt för min omgivning. Och även för mig själv, då jag vill bli förstådd, men ändå inte släpper in. Jag behöver öva på det!
Egentligen är det inte konstigt att jag stänger ibland, jag har vart stängd nästan hela mitt liv. Burit på massa hemligheter ända sen jag var ett litet barn.. - jag är öppen också!!
Mina sinnesstämningar växlar snabbt! Och det är jobbigt. Ibland är det svårt att hänga med själv. Nästan lite frustrerande. Och även svårt för mina närmsta..
Jag anses en aning överkänslig! - jag vet att jag är överkänslig. Jag blir ändå ledsen när någon säger det till mig.
Närhet är oerhört viktigt för mig. Det har faktiskt hänt flera gånger i mitt liv att jag börjat gråta, bara för att få komma in i den där trygga kärleksfulla famnen. Som ett barn!
Dethär är jag, Christine Elisabeth Nilsson, och det har tagit mig många år att komma fram till hur jag är, vem jag är och varför jag är som jag är!! Vissa sidor är såklart bättre än andra.. Men jag är en fantastisk människa, och allt har spelat roll i mitt liv för att få mig dit jag är idag! Jag förtjänar det bästa, precis som alla andra!!
Torsdag 2 oktober
Vad som än händer i livet kommer jag aldrig förlora mig själv.
Människor kommer in i våra liv, vissa stannar för alltid, andra lämnar lika fort som de kom in. Endel förgyller oss och en del tar sönder oss. Familj och vänskap, närhet och trygghet är såklart viktigt för oss, för att leva och må bra! Men det allra viktigaste , det är du själv..att lita på sig själv och vara trygg i vem man är, för det enda du verkligen kan vara säker på i livet är att när alla andra sviker, så kommer du stå där , å veta att vad som än händer så har jag alltid mig själv - och det är inte fy skam! 💕
Tjejer och killar som skriver till andra som har flickvän eller pojkvän, förlåt men ärligt vad sämst ni är!!
hur svårt är det?!
Du har ditt eget facit för rätt och för fel
WHO CARES
Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom va kvar
Just precis nu , har jag sånt lugn i själen..
Christoffer va hemma, de va kul, vi spelade bandy å ja va målvakt, tavlorna blev lite snea, men spelar det någon roll? Sen gick han, å det blev tyst i vårt hem, lite väl tyst..jag gick runt å plockade lite, å efter ett tag kommer jag på mig själv... Här sitter jag, på en kista , med Melissa horn i högtalarna och tittar ut genom fönstret , på fåglarna! Först va hela himlen full med fåglar, så fint..jag måste ta ett kort tänkte jag! Men då satte sig alla fåglarna på hustaket precis utanför, å här har jag suttit å väntat på att dom ska flyga iväg, men dom verkar vilja sitta kvar där.. Jag blev lite smått avundsjuk på dom, de flyger runt i den härliga (höst) luften, från tak till tak,på en rosa å otroligt vacker himmel..
Sen kom ja på mig själv att skämmas lite , här sitter jag en kväll å tittar på fåglar, har ja inget liv eller?! Meeen, varenda del i min kropp trivs av att sitta här i fönstret, så jag sitter kvar! Jag ska ha den där bilden när alla fåglarna flyger iväg!! Lite varm choklad kanske...
Hela livet förändras..
Ingenting blir riktigt som förut. Man kan jämföra det med att man skulle få ett ben amputerat. Så småningom kommer krafterna tillbaka och man kan ta sig fram på kryckor. Man för en protes som man lär sig gå riktigt bra med. Det kanske inte ens märks att man bara har ett riktigt ben. Men man kommer ändå att förbli enbent, och man kommer troligen hela livet få ont i stumpen då och då. Många saker som man kunde göra förut kan man aldrig mer göra. Knapt ett ögonblick kan man glömma bort att man har förlorat ett ben. Hela livet har förändrats.
Unik kärlek!
Jag tycker att det är så fint hur olika ens kärlekshistorier är, och hur unika och speciella varje förhållande är! Har en tavla här hemma där det står" every lovestory is besutiful but ours is my favorite" å det är sant!
Vi är fantastiska tillsammans , ett himla bra team.
Det finns liksom inget annat par jag vill efterlikna eller har som förebilder eller bli inspererand av, jag vill bara ta det bästa av mig och det bästa av Christoffer och göra det bästa av oss ! Nått unikt.
Jag har på senare tid kännt en stress över hur jag (vi) ska hinna med saker i livet, som att plugga, köpa hus, skaffa barn, ut å resa.. Men nu har jag börjat släppa den stressen, saker sker när det ska!
"We dont ned to rush in to something, forever is a very long time" ❤️
Förr eller senare exploderar jag
Har precis läst ut boken, så fantastiskt fin bok, men så sorglig att det gör ont i mig. För hur ont gör det inte att förlora någon i cancer, när en sjukdom tar någon man älskar ifrån än! Eller, hur ont gör det inte att förlora någon man älskar över huvudtaget ?!
Jag har haft svårt att uttrycka känslan jag har känt efter att min mamma togs ifrån mig. Men när jag läste boken, och "den som förlorat någon" (vill inte nämna några namn för att avslöja boken , eller filmen) beskrev hur det kändes när den andra inte levde längre, va det som om ja hade skrivit det själv!
"Och sedan fanns det ingen mer att ringa till och det var det sorgligaste av allt. Den enda jag verkligen ville prata med om min mammas död var min mamma."
"Det var outhärdligt. Hela grejen. Varenda sekund som kom var värre än föregående. Jag bara fortsatte att tänka att jag ville ringa henne och jag undrade vad som skulle hända då, om någon skulle svara. Det senaste veckorna hade vi inte haft något annat är minnerna att umgås kring, men det betydde ingenting nu ; glädjen i att minnas hade tagits ifrån mig eftersom det inte fanns någon att minnas med. Att förlora sin medkommihågare innebar att själva minnerna gick förlorade, som om det vi hade gjort blev mindre verkligt och viktigt än det hade varit för några timmar sedan."
"Nu va den här, den stora, fasansfulla tian (högsta siffran i smärta) , slog mig sönder och samman, slag efter slag medan jag låg stilla och ensam i sängen och stirrade upp i taket och vågorna kastade mig mot stenarna för att sedan dra ut mig i havet så att de kunde kasta in mig igen mot en vass klippa och lämna mig flytande med ansiktet neråt i vattnet, odränkt."
Jag väntar fortfarande varje dag på att min älskling ska komma tillbaka, att jag ska krypa upp i hennes famn, hon ska klappa mig över håret å så ska vi prata om dehär, vi ska prata om hur allt gick till, vad hon kände, vad jag kände , hur tomt det har varit utan henne , jag ska berätta för henne att jag aldrig nånsin kunde föreställa mig hur ont det skulle göra, och jag ska fråga henne varför hon aldrig förvarnade mig. Hon förlorade ju själv sin mamma i cancer! Det är så mycket jag vill fråga, och berätta för henne!
Dax att vända blad..
Naked juicebar är snart ett avslutat kapitel i mitt liv, då det börjar bli dax för mig att göra något annat ,men det har verkligen varit fyra händelserika år där. Jag har lärt mig så mycket, om mig själv och andra! Jag har skapat så många nya relationer, fått vänner för livet! Det har funnits dagar då jag har sprudlat med energi och de har funnits dagar då man inte kunnat hålla tårarna borta. Har fått uppleva alla möjliga känslor där, allt ifrån romantik till att hyperventilera i "panikhörnan" !
Ja tänker tillbaka på mina år på Naked , och på hur uppvaktad jag har blivit , jag har fått telefonnummer på alla möjliga konstiga sätt, jag har blivit bjuden på dejt..men de finaste ja vart med om, va en gång när två små tjejer kom fram och sa: är det någon här som heter Christine?
Ehh, Ahh jag gör det?:)
- då är den här till dig.. Så lämnade dom en fin liten ask med rosett på! Och när jag öppnar så ligger det två stycken kärleksmums i!! Hur fint?!
Sånt här händer bara på film tänkte jag!:)
Nu är jag sjukt taggad på nästa kapitel , men är ändå så tacksam för mina år på Naked juicebar!
Ps. Killen med kärleksmumsen är idag min pojkvän 😍
Tisdag och 10 juni !!
Det händer på nått vis mycket i livet nu! Och allt känns bra, innifrån och ut, jag mår bra!! Jag är glad. Jag är kär. Imorgon blir det Liseberg med Christoffer och linkan, ser fram emot det så mycket! Lägenhetsköp och renovering av dusch står på schemat framöver.. De känns kul :) jag har typ bara en och enhalv månad kvar på jobbet, känns asgött å lite läskigt! 
Nananaa
Nu suger jag i mig allt ja kan av solen innan jag börjar jobba!!
Jag fick låna en ängel
Kl 05,47 ringde klockan, och jag har aldrig känt mig mer vaken. Det var sjuksköterskan på ryhov , hon hade lovat att ringa om det blev värre. Men jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle ringa. När jag pratade med henne 00,55 samma natt så va läget stabilt. Hennes feber va skyhög sa hon, och att vi borde komma dit! 06,01 gick vi in genom dörrarna på ryhov. Upp till medicin C, rum 13. Där låg hon, min vackra mamma! Med syrgasmask på sig, och blöt av all svett från febern. Jag baddade henne med vatten. En timme satt vi där hos henne, jag och Christoffer , den timmen gick så sjukt fort. Sen kom en läkare in i rummet, mumlade nånting, han skulle läsa på om hennes situation sa han, för han hade inte jobbat med henne tidigare. Han skulle återkomma. Älskade lilla mamma, kämpa nu! Läkaren kom tillbaka och kallade in oss på "kontoret" där han satt vid en dator , vi fick sätta oss ner, och han berättade om situationen. Röda blodkroppar krigar mot vita blodkroppar. Levern är trött. Lungorna är dåliga, värdera ser inte så bra ut! Din mamma är väldigt sjuk, sa han sen. Jaa? Jag vet de!!! (Men snart är hon friskt igen, tänkte jag.. Snart sitter vi hemma i hennes säng och äter kakor och skrattar åt alla konstiga saker i livet) jag satt där på stolen i rummet och fattade faktiskt ingenting. En sköterska hade kommit in, hon stod jämte mig!
Han pratade om att lägga henne i resperator, men det va inget alternativ, för det hade jag och min mamma pratat om, och skrivit under papper, att hon inte vill förlänga sitt lidande, och det fick jag acceptera! Då säger doktorn: Elisabeth har nu bara några timmar kvar! Jag blev så chockad, vad är det han säger?! Timmar? Det är ju ingenting. (Pinsamt för doktorn sen när hon sitter hemma igen och är pigg, tänkte jag) för jag vet inte hur många gånger man har trott att nu händer det, nu dör hon, och sen nästa dag är hon uppe och går och skrattar, tittar på mig med sitt glada ansikte och säger : jag ska åka hem idag, jag är frisk !!
Men jag blev så ledsen, gick ut från rummet och in till min prinsessa. Här ska jag sitta varenda timme av mitt liv som hon fortfarande lever!
Försökte ringa Christer, men hans telefon va avstängd, ringde min familj, men dom va på dop. Sjuksköterskorna kopplade bort hennes mask för ansiktet, den hjälpte ändå inte som den skulle. Hon va torr i munnen, så jag satte mig hos henne i sängen och blötte en tuss som jag tog vid hennes mun, så hon fick lite vatten. Det hade bara gått 10 minuter och hon började skaka med käken, som när man hackar tänder. Christoffer, nu dör hon, sa jag! Inte redan, sa han! Så gjorde hon så igen. Jag ringde på sjuksköterskan som kom in , minns inte alls vad hon sa, eller vad någon sa. Då slutar mamma att andas. Och sen andades hon igen, sen slutade hon, och sen började hon. Jag han tänka så sjukt många tankar under den tiden, slets mellan hopp och förtvivlan för varje andetag. Sen slutade hon igen...och sen andades hon inte mer! Förstår ni att man bara vill ruska i henne och skrika, meen andas dååå !!! Men de gjorde hon inte. Aldrig mer. Nånsin. Kl 07,28 lämnade hon mig, den första december, första advent, 2013.
Hon såg så fridfull ut, så vacker. Hennes händer va nästan blåa. Och sönderstuckna av nålar. Jag kunde inte lämna henne. Det gick inte. Jag grät i christoffers famn. Sjuksköterskorna va så snälla. Efter nån timme fick vi gå ut, för dom skulle göra iordning henne. Vi fick saft. Christer ringde, å skyndade sig dit. Sen fick vi gå in, det va tända ljus och hon hade en blomma i handen. Och där satt jag sen, i timmar..släppte inte hennes hand som blev kallare och kallare, och så stel tillslut! Hur lämnar man en människa och vet att man aldrig mer kommer få se den igen?! Den vackra ansiktet, rösten, lukten, värmen. Aldrig mer. Det är ett halvår sen nu, idag. Och jag tror att jag fortfarande är kvar i chocken ja fick när läkaren sa att de bara va några timmar kvar. Ibland är jag fortfarande kvar i det rummet. Tomheten tar sönder mig! 
Rubbad!!
Så mycket blandade känslor i mitt lilla huvud idag! Ligger i sängen med på tok för hög feber för mitt eget bästa, mitt immunförsvar pallade inte trycket i Paris! Men vi har haft fem underbara dagar tillsammans! Fyllt på med ny energi och kämparglöd! Tid tillsammans är viktigt!! ❤️
Skratta tillsammans är också viktigt.
Delad glädje är dubbel glädje!
De senaste dagarna har hela min kropp skrikit efter närhet av min mamma, jag saknar henne så fruktansvärt mycket, hennes hand som stryker över min panna, och hennes ögon som tittade på mig som om jag var den finaste på hela jorden! Saknar att dela mina tankar och känslor med henne..
Sen funderar jag över hur det är möjligt att göra någon illa, som man älskar så mycket. Och hur man kan hata en människa mest på hela jorden för dens handlingar och beteende, och sen ändå bli lika dan! Vad är det i huvudet som går snett, och varför!
