Söndag igen..
De som står mig nära vet att jag har väldigt svårt för söndagar, allting blir lite tyngre, tankarna blir lite mörkare och det blir lite tyngre andetag. Det är för att mitt ljus lämnade mig just på en söndag. Med tiden försvinner den dåliga känslan förhoppningsvis på söndagar! De senaste söndagarna har faktiskt vart bra, mest för att vi sett till att göra nått kul, för att tänka på annat!
Men idag , ligger jag fortfarande i sängen , frukost känns inte speciellt lockande längre, drömde om min mamma inatt, jag låg i hennes famn, å hennes värme och kärlek fyllde min kropp. När jag vaknade tog jag fram mitt brev som hon skrivit till mig. Mitt värdefulla brev! "Jag vill inte lämna dig men jag vet att jag måste"
Förstå känslan att va tvungen att dö! Rädslan!!Dumma sjukdom! Dumma orättvisa värld.
I
Tankar och känslor
Det märks redan när jag vaknar på morgonen ifall det kommer att bli en känslostark dag! Idag va en sån dag..det är inget jag själv väljer eller kan påverka. "Tänk positiva tankar" det går inte! Men jag skulle träffa min vän å fira hennes födelsedag, å jag hade bestämt mig för att jag orkar det, ja måste orka det, fram tills 10 minuter innan vi ska ses, de funkar helt enkelt bara inte, mörkret å smärtan tar över! Det är tur att jag har vänner som förstår <3
Kollade på efter tio innan där en tjej pratade om att hon förlorat sin mamma.. Det va även en psykolog där som sa att när man är i sorg eller kris, så sammarbetar inte tankar å känslor längre, å det va så skönt att få det förklarat för sig, så man förstår dig på dig själv lite bättre.
För jag kan tänka en sak men känna nått helt annat, så frustrerande.
Å när man knappt förstår sig själv, hur ska man då ha ork till att förstå sig på folk i sin omgivning? :)
Aja, dax att hämta matteboken, för utan den lär ja inte komma nån vart i livet :-*
