.
Undrar ni om jag lever?! Det gör jag! Sen vilken värld ja lever i, det är en annan sak! Jag kämpar, jag kämpar varje dag för att leva vidare med hålet i min själ. Vissa dagar klarar jag mig rätt bra, andra dagar är bara mörker. Men de flesta märker nog ingen skillnad på mig.
Önskar att livet va lite snällare , jag är glad för alla fina år vi fick tillsammans, men det är svårt att vara positiv, svårt att vara nöjd med de åren.
I livet just nu känner jag mig som ett öppet sår , som försöker läka.. Å ni vet ju hur det är, först ska en skorpa växa fram, å den trillar så lätt bort, minsta lilla motgång, minsta osäkra känsla, så är de förstört, känner mig så sårbar! När skorpan väl är där, så ska man läka under också, å jag förstår att det kommer ta tid, å jag förstår att det blir ett ärr, som jag kommer få leva med, men de ärret kommer vara de finaste jag har.
