Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom va kvar
Just precis nu , har jag sånt lugn i själen..
Christoffer va hemma, de va kul, vi spelade bandy å ja va målvakt, tavlorna blev lite snea, men spelar det någon roll? Sen gick han, å det blev tyst i vårt hem, lite väl tyst..jag gick runt å plockade lite, å efter ett tag kommer jag på mig själv... Här sitter jag, på en kista , med Melissa horn i högtalarna och tittar ut genom fönstret , på fåglarna! Först va hela himlen full med fåglar, så fint..jag måste ta ett kort tänkte jag! Men då satte sig alla fåglarna på hustaket precis utanför, å här har jag suttit å väntat på att dom ska flyga iväg, men dom verkar vilja sitta kvar där.. Jag blev lite smått avundsjuk på dom, de flyger runt i den härliga (höst) luften, från tak till tak,på en rosa å otroligt vacker himmel..
Sen kom ja på mig själv att skämmas lite , här sitter jag en kväll å tittar på fåglar, har ja inget liv eller?! Meeen, varenda del i min kropp trivs av att sitta här i fönstret, så jag sitter kvar! Jag ska ha den där bilden när alla fåglarna flyger iväg!! Lite varm choklad kanske...
Hela livet förändras..
Ingenting blir riktigt som förut. Man kan jämföra det med att man skulle få ett ben amputerat. Så småningom kommer krafterna tillbaka och man kan ta sig fram på kryckor. Man för en protes som man lär sig gå riktigt bra med. Det kanske inte ens märks att man bara har ett riktigt ben. Men man kommer ändå att förbli enbent, och man kommer troligen hela livet få ont i stumpen då och då. Många saker som man kunde göra förut kan man aldrig mer göra. Knapt ett ögonblick kan man glömma bort att man har förlorat ett ben. Hela livet har förändrats.
